Min resa!
Hej alla fina barn!!
(eller min ända/enda läsare som jag har lyckats behålla efter 3 månaders uppehåll på bloggen)
NU tänkte jag ta tillfället i akt, såhär i mellandagarna, och göra lite uppdateringar här i bloggen.
Nu drar vi igång maskineriet i fingerlederna och värmer upp, nu ska nya färska inlägg få födas.
Hela min höst har ju spenderats i en backpacker-väska med Linda som sällskap.
Vi har rest genom Australiens östkust, bussat från nordön till sydön på Nya Zeeland och latat oss på lyxhotell i Bali.
Den 21dec landade våra pepparkaksfötter på Köpenhamns flygplats. Fötterna var inte bara brunare denna gången de åter igen fick besöka Köpenhamns flygplats, det var nu påfyllda med minnen från tre fantastiska länder och erfarenhetslagret hade blivit några hektar större.
Jag tänker här nu i min blogg gå genom HELA min resa för er fina männsikor. Både för eran skull men i största drag för min egna skull. Har vart hemma i cirkus 6 dagar och jag kan väl säga att minnet från vår resa är hyffsat färskt fortfarande, det finns inget bättre än att nu då ta tillfället i akt och sammanfatta dessa mirakelmånader här och nu på bloggen, framför mina och era små blå.
Vi tar allt från början. Allt började den 29 september och klockan var ställd på 03.30/04.00 något, en tid som var plågsam tidig i alla fall.
Väskan var äntligen packad, alla älskade männsikor hade fått sina adjö-kramar och passet var extracheckat den där 1000gången. Det var alltså bara för lilla mig att åka från Karlsberg och ut på nya äventyr.
Allt tog sin start på vår resa när jag vinkade mina päron hejdå och jag satte mig i Lindas bil med Torbjörn som driver in till Varbergs station.
Tåget från varberg tos oss till Kastrup i Köpenhamn, där väntade vi med pirriga små fjärilsmagar på vårt första flyg.
Kommer också dela med mig lite av min LCHF utmaning i mina inlägg.
"Hur gick LCHF nu på resan då?"
"No problemo"
Här tillexempel på kastrups flyplats åt vi goda kycklingsallader och drack god kaffe på Starbucks.
Det var morgon i Köpenhamn. En sådandär fin höstmorgon som liksom bara kläcks sådär fantatsiskt härligt framför dina ögon. Folk skulle ha sin dagliga dos med malda kaffebönor, dagstidningarna var nytryckta och solens första värmade strålar bar på något nytt, en känsla av att nu föds något nytt, nu ligger en lång resa framför era små tånaglar.
Älskar nästan att vara på väg till något lika mycket som att vara framme när det gäller att resa.
Vårt första flyg gick mot Dubai. Det var stora flyg vi reste med, så det var tvunderhåling, servering av frukost/lunch/middag och sovning på flygen.
Så flygen var aldrig något problem för oss, sov också vädligt bra (rödvinet hade kanske sin lugnade effekt i det hela).
Beställde glutefri mat på alla flygen. Det största misstaget jag gjorde på hela resan tror jag.
Förutom att min mat smakade som skåpsvärmd skit fick jag allt mat i light (en smörälskande LCHFares mardröm).
Jag mår seriöst illa när jag ser dessa bilder igen..
Fick fylla på min magsäck med nötter och torkat kött som jag köpte på flygplatser.
Flygplansmaten var faktiskt inte bara det största misstaget jag lyckades göra, utan det var den största utmaningen för mig när det kom till LCHF. Maten på flyplan är så sjukt onyttig.
Sockeryoghurt, frukt, croissanter, potatis, ris, eftertätter och söta sylter.
Men jag klarade det!
Annars måste jag säga att flyresorna gick oförskämt bra, vi reste i lite mer än 1.5dygn. Jag hade inga problem med att sova på flygen och mellanlandningarna i Dubai och singapore gick snabbt.
Ens kropp blir dock lite mör, trött och förvirrad när man reser så långt såklart. Man äter hela tiden, blir serverad frukost ena stunden för att sedan kunna bli serverad frukost igen pga av tidssonerna. Hela tiden känns det som natt och man sover några timmar och är vakna några.
Men den 1 oktober landar planet i Sydney och vi är äntligen framme på vårt första delmål.
Vår resa kan få ta sin start, vår resa kan få ta sina första små blygsamma steg in på vår fina resa.
Detta var min början på denna berättelsen. Nästa inlägg blir om Sydney.