Sydney
Den 1 oktober på morgonen landade vårt plan i Sydney.
HÄRLIGT!! tänkte vi, äntligen lite Australiensisk värme.
Tänka sig vad fel man kunde ha. En morgon i Sydney var minst sagt varm. Det var ganska kallt faktiskt.
Det var precis början på en vår i Sydney och det var precis så kyligt som en varm vårdag i Sverige.
Det var alltså joggingskor och vårjackan med de tillhörande långbyxorna som gällde.
Efter nästan mer än 1,5 dygns resande mådde vi faktiskt oförskämt bra, det enda var väl att vi var lite sega ocg var lite hungriga.
Med ett expresståg från flygplatsen anlände vi sedan in i Sydneys kärna, mitt i centrum. Det var här vårt hostel skulle ligga. Det var inga problem att hitta "Wake Up" som hostlet hette.
Men eftersom klockan bara var 9 på morgonen när vi kom fram kunde vi inte checka in riktigt än. incheckningen var kl 2... Man luktade svett, hade fett hår, ville byta underkläder och sockar och allra mest bara slänga av all jäkla packning som gjorde ens arma lilla kropp helt slut.
Allt löste sig dock ganska bra och vi fick lämnat av väskorna på hostlet, vi fick lånat duscharna och vi fick bytt underkläder. Nästan som nya männsikor tod vi oss ut på gatorna och letade frukost.
Frukosten tog vi sedan med oss till en park. "jättemysigt" tänkte jag innan jag öppnade upp mitt frukostpaket och insåg att jag fått ett litet stackars stekt ägg med ett bacon + en hashbrownie som jag inte kunde äta då det är friterad potatis.
Lite lätt gråtfärdig började jag tugga i mitt ägg och mitt bacon.
Men jag och Linda skulle minsann inte få tro att vi skulle kunna få sitta i tystnad, snart kommer det fåglar med näbbar långa som snablar och stapplar fram lite kaxigt. Helt orädda smeker de förbi mina ben och näbbar tag i min hashbrownie. Jävlar va arg man blev "försvinn äckliga fågel" skrek man lite halvt skräckslagen och försökte skösa bort dem med händerna.
Första dagen i Sydney blev lite såhär hela dagen, lite halvt oflyt. Kuggarna på dagen kuggades aldrig riktigt samman. Vi kunde inte få checka in klockan två för att vårt rum hade inte hunnits städats och vi fick förska sova i uppehållsrummet med ett högttalande franskt par i bakgrunden. Jag har nog insett att jetlagen gjorde sitt på ens nerver den första dagen, man var lite lätt känslig för det mesta som stretade emot. Aldrig trodde jag jetlag kunde var på det viset, jag trodde det handlade om att man var trött bara.
Men vi fick i alla fall tillslut checkat in och lagt av det sista handbagaget på rummet. Det här med att bo på hostel och sova med främmande männsikor var en heelt ny erfarenhet för oss. Jag ska inte gå under solen med att man blev lite skitenödigt nervös när vi kom in på "Wake Up" och deras reception för första gången. Det var så sjukt mycket folk! Folk från hela världen och alla såg så coolt avslappnade ut när de satt eller gick runt i den stora receptionen, de pratade skrattade och verkade vara så kompisar med alla. "ska jag bo med kanske några av dessa okända männsikor i samma rum?" helt plötsligt kändes hostellivet väldigt verkligt.
Dock blev det ett väldigt bra första intryck. Det visade sig att Wake Up var de finaste hostlet i hela Sydney (dyraste också), dem hade en mycket populär bar (side bar) på undervåningen, serverade billiga backpacker-mål varje kväll, hade gratis vandringar och aktiviteter i Sydney och badrum som var uppdelade dam och herr (detta var något som vi var lyckligt omedvetna om att det var lyx). Folket som bodde på detta hostlet skulle jag säga var lite mer flashpackers, backpackers som vill ha lite högre standard och var kanske inte de grisigaste av backpackers. På vårt rum bodde det i princip bara tyskar under vår vistelse i Sydney (tyskar var ett folkslag som inte verkar bo i Tyskland längre, för så mycket tyskar som vi träffade på hela tiden borde det inte finnas några tyskar kvar)