majaslivsbakelser.blogg.se

Ja som du vet Kerstin, Åke, Rune och Märta, man kommer hela sitt liv stå i stor skuld till sina föräldrar. (med tanke på bajstorkning, utfodring, bredning av smörgåsar och hjälp med att plussa ihop 1+1 tixämpel)

 

Skulden kommer egentligen aldrig att betalas tillbaka.

Man kan dock göra sitt bästa och betala tillbaka så mycket som möjligt, så ofta som möjligt.

 

Du kommer ju till exempel inte ifrån den där obligatoriska söndagsbilfärden (som kommer bli varje söndag) med dina päron när dem blir äldre och silvrigare på knoppen.

Det kommer bli 10km/h på en landsväg någonstans i någon skog någonstans i ingenstans för att se på löven och blåbären längs med vägen, du kommer inte kunna undvika dessa turer.

 

Idag kom mamma och frågade mig om jag hade något ris jag ville skänka till henne (mamma har en stenugn från 1800talet där hon bakar bröd i mängder och en hel del ris behövs för att värma upp denna ugn). Hon kom och frågade mig när jag satt och åt knäckebröd.

 

"Har du lite ris att erbjuda mig raring?"

 

Maja satte knäckebrödet i halsen och började svettas.

 

Detta var ingen fråga från mammas sida, detta var ren och skär utpressning. Om inte riset låg i rishuset innan kl slått 00.00 skulle hemska konsekvenser visa sig för Maja. Hon visste att hon hela sitt liv kommer stå i skuld till sin mamma och att det inte fanns något undanflykt idag heller. Riset skulle fram.

 

Men Maja äger inget ris? Hon kliade sig besväret i huvudet och en pärla av svett rann ner från pannan och landade på underläppen. Den smakade salt.

 

Hon satt länge och kliade sig frustrerat i skallen, när hon var nära på att ge upp tryckte sig en glödlampa sig fram genom håret. Tryckte sig fram genom det "RISIGA" håret.

 

MAJAS HÅR ÄR JU "RIS"IGT!!!!!!!

 

Och vad behövde mamma? JO RIS!!!

 

Maja sprang till närmaste frisör och klippte av sig riset. Samlade ihop det avklippta riset runt frisörstolen, packade ner det i hennes största tygpåse.

 

Kl 23.59 var tygpåsen med ris placerad i mammas rishus.

Maja var safe..... För en liten tid framöver i alla fall.

 

Å ja, jag blev faktiskt ganska snygg i orisigt hår.

 

Här är före: