majaslivsbakelser.blogg.se

Idag gick min lilla skogspromenad (gamlegårdsrundan som vi karlsbergsbor säger) hemma i sibbarp och kände mig rik. Jag kände att jag blivit lite rikare i helgen, (ledighen får jag väl kalla det) genom att ytterligare kunna lägga till en livsbakelse i min lilla rosa minnespärm, den som jag har lagt på ett speciellt utvalt ställe i min hjärna. Jag kände mig rik på mina underbara vänner, min fina familj och all kärlek som jag både får ge ut och som jag får. Jag kände mig rik för min egna skull också faktiskt! Jag duger som jag är och har en otroligt fin hälsa, min kropp gör sitt bästa för att få mig till att fungera på bästa sätt och är en glad människa. Jag kände mig rik på all frihet som jag har runt mig, möjligheterna som vi människor faktiskt har i Sverige och i norden!

 

Sen ska vi inte tala om naturen, vilken rikedom att få leva i denna nordiska grönska! Den är så vacker just nu att jag har svårt att ta in den. Jag stannade upp i solen en gång under promenaden, blundade och försökte med alla sinnen ta in den. 

 

Jag kände den mjuka gräsbeklädda marken där jag stog, kände solen som värmde mot huden. Jag hörde hur fåglarnas sång riktigt fyllde och omfamnade hela miljön och hur en liten bäck porlande ner i en brunn bredvid mig. Det luktade solvarmt gräs och luften var morgonsval att andas in.

Sen så öppnade jag ögonen och fick se ängen framför mig, träden och dem små vitsipporna som glittrade i gläntorna. Naturen sväljer mig lätt och kastar mig ner på jorden. Allt det där som sker någon annanstans blir helt plötsligt obetydligt. Naturen får mig att bli lycklig och känna mig en del av allt, naturen får mig också till att bli såhär otroligt poetisk...