bakelsen
Okej folkens. Nu ska jag berätta om en fytusan så BRA dag! "En riktigt livsbakelsedag" som jag sa till linda igår innan vi skildes åt på kvällen efter en fantastisk dag med lite spänning.
Igår gick jag upp alldeles för tidigt för att göra mitt jobb som arbetslös värdigt, gick upp 06.00 nämligen..
Redan när jag vaknade såg jag utanför fönstret hur ännu än vacker höstdag kläcktes framför mina små blå.
Idag skulle jag, Linda och bettan få besöka Köpenhamn!!
Vi åkte med bettans mamma ner till Malmö och tog tåget över till Kopenhavn.
När vi står på perrongen går det plötsligt upp för mig, det var ju här jag linda och bettan tog ett kort på oss för för 10 år sennär vi var här på klassresa.
För att fira detta fina 10 års jubileum var vi tvungna att knäppa en selfie på oss fagra kvinnor (något äldre denna gången)
Utanför stationen väntade ett fantastiskt Köpenhamn som badade i sol, höst, människor och massa minnen!
Det som mötte våra blickar när vi gick ut i höstsolen var också tivoli. Tivolit vi besökte när vi var här sist, så HIMLA perfekt tivoli, det liksom uppfyller alla förväntningar och drömmar som man kan ha om hur ett tivoli ska vara.
Jag som har typ oförskämt dåligt lokalsinne kände plötsligt igen hela Köpenhamn (typ). Det var så sjukt, jag kände igen byggnaderna, gatorna och kunde peka ut vilket hostel vi låg på med klassen, vilken väg det var till centrum, vilken väg vaxdock-museumet låg (kan inte stava till maddam tysså) och kände direkt igen staket och statyer som vi tog kort vid för 10 år sen..
Jag fattar inte? Är detta ett tecken kanske? Ett tecken på att jag och Köpenhamn hör ihop och att jag borde bo här? Jag vet inte, men jag vet att jag ÄLSKAR Köpenhamn!!!
Bettan hade en önskan att besöka christiania. En stadsdel i Köpenhamn som tydligen räknar sig själva som ett eget land och som har sina egna regler. Här kan man köpa hash och annan sorters knark lagligt på gatorna (päron, ni kan vara lugna jag hade inga kontanter med mig) och polisen verkar inte existera här.
Det var en sjuk upplevelse. Du gick in i en port där det signalerade att man gick in i christiania och när du gick ut fanns det en port där det stod att du gick in i EU igen.
Det var verkligen ett konstnärligt "land" och så himla perfekt operfekt. Hundarna bajsade fritt, den obligatoriska datastolen var utplacerad mitt i en gata, folk hängde mot de målade väggarna, hippies rökte sitt dagliga gräs vid ett tegelstensklätt hörn och politiska uttryck klädde skyltar och husväggar.
Jag tänkte att detta MÅSTE man ju bara fotografera och dokumentera. "ursäkta att jag måste utse oss till turister på en gång" sa jag till linda och bettan och tog lite bilder.
"NO PHOTO, NO PHOTO!! "skriker en kille med rastaflätor.
"okej" säger jag skamligt och får sedan se att detta land inte bara pryds av vacker konst och pårökta människor från Jamaica, utan också skyltar och STORA målningar av överkrysssade kameror som starkt signalerar "förbud mot fotografering".
Pin, tänkte jag och kollade ner lite skamset i marken.
Men de bilderna jag hann ta fick jag till min glädje behålla!! (eller jag valde att göra det)
Efter denna coola värld bestämde vi oss för att våra magar skulle få det dem gapade efter, nämligen mat!
Vi begav oss in i centrumet igen och jakten efter någon god men inte för dyr mat.
Då hittar vi en liten salladsbar som erbjöd det mesta som en fantastisk sallad behöver. Billigt var det också, 65 kr (!!!!?) fick jag betala för en kycklingsallad.
Med 3 sallader rikare begav vi oss på nästa jakt, nämligen hitta ett bra ställe att käka på.
Eftersom vi hade haft tur med hela dagen än så länge hade vi också tur denna gången. Vi hittade nämligen Köpenhamns botaniska trädgård bakom hörnet och fick ätit dessa gudomliga sallader i en skön park med danskar, sol och bara fötter.
JÄVLAR va god sallad. De där rostade solrosfröna som lades på toppen var pricken över iet!
Resten av dagen förflöt i samma livsnjutiga energi som innan och vi hade nästan tillslut ett mantra för dagen "vilken fantastisk dag vi haft, vilket flyt med allt".
Den meningen var ju nästan gjord för bakomliggande otur...
Men det var inget vi reflekterade över just då utan vi strosade ovetandes runt i lyxiga butiker och levde en fantastisk dag. Vi besökte tillexempel urban outfitters, en chokadbutik och tog en kaffe på ett sjukt häftigt och mysigt café innan vi såg att klockan runnit fram så mycket att det var dags för oss att bege oss tillbaka till Sverige.
På väg tillbaka till stationen. Trötta och utmattade med skoskav men också lyckligt ovetandes om vad som väntades.
Vi kommer till stationen precis så vi missar tåget till Sverige.
Inga problem tänker vi.
Vi tar nästa om 20 min.
Vi ställer oss och väntar.
Under tiden vi står där så hör vi hur en dansk kvinna med grötig röst säger något i högtalarna, något om Sverige.
Detta är inget vi reflekterar över något större utan står uppfostrat och väntar vi tågspåret.
Snart ser jag dock att det står på skärmen att vårt tåg är "aflyst" och minuten ändras tåget till att endast gå till Kastrup.
Lite irriterade inser vi att vårt tåg blivit inställt och inte länge går till Sverige.
"aja" tänker vi och väntar istället på nästa tåg som går om 20min.
Samtidigt, under tiden vi väntar, skriker denna grötätandes kvinnan med havregryn fastkört i halsen i högtalarna något om Sverige och tåg.
Efter ett tag får vi i vår förtvivlan se hur ALLA tåg till Sverige ställs in, ett efter ett.
"HUR kommer vi till Sverige över huvudtaget idag?" frågar jag i informationen till en dansk kille.
"ja du, Sverige är ett ganska stort land"
" OKEJ MEN VI SKA TILL MALMÖ, MALMÖ!! HUR TAR VI OSS DIT?!" skriker bettan frustrerat.
"ja det går inte" säger då dansken.
"varför inte?"
"för att det är någon som lagt en väska på Öresundsbron" sa han som om det vore det mest vanliga och självklaraste som fanns.
För att citera det vi sade några timmar innan "vilken fantastisk dag vi haft, vilken flyt med allt"
Våren situation var helt plötsligt flyttad från regnbågar och enhörningar till att vara fast i Danmark.
Hur skedde detta?
Medan vi uppgivet satt på en bänk kom två journalister fram och ville ha med oss i ett reportage.
Dem gjorde reportage om människor på bänkar och vad dem hade för historia.
Ja, vi hade väl en bra story.
10 års jubileum i Köpenhamn, haft en drömlik dag och nu fasta här pga av att en väska hittats på tågspåret på Öresundsbron och med bettans mamma väntades i ett parkeringshus i Malmö.
Dem gav oss medlidande och kände sig tacksamma för historian och hoppades för vår skull att tågen började gå snart.
2h senare fick vi faktiskt satt oss på ett tåg och vi kunde äntligen få träffat bettans mamma i Malmö som körde oss hem.
På radion hörde vi hur nyhetsläsaren meddelade att tåget börjat gå nu igen, väskan som någon tydligen någon glömt på spåret (??!) är borttagen och ägaren är meddelad.
VEM FAN GLÖMMER EN VÄSKA PÅ SPÅRET, PÅ ÖRESUNDSBRON?
IDIOT
Tänkte jag trött och tittade ut genom bilfönstret på en fin dag som gick ner bakom en horisont.
hahahaha! MALMÖÖÖ!!!!